Forskning om ö-liv kan leda till minskad ensamhet

Av Lina Abrahamsson

I skärgården finns både gemenskap och ensamhet – två sidor av samma verklighet. Forskare vid Göteborgs universitet ska tillsammans med Skärgårdarnas Riksförbund undersöka hur öbornas lokala engagemang kan stärka hälsan och minska den ofrivilliga ensamheten.

Skärgårdarnas Riksförbund (SRF) och Göteborgs universitet ville genomföra projektet för att ofrivillig ensamhet är en av vår tids stora folkhälsoutmaningar. Projektet finansieras av Folkhälsomyndigheten.

Forskning visar att långvarig ensamhet ökar risken för bland annat psykisk ohälsa och suicid men visar också att existentiell hälsa, som känslan av mening, tillhörighet och hopp, fungerar som en skyddsfaktor.

Skärgårdslivet undersöks

Hur ofrivillig ensamhet ser ut i svenska ö-samhällen saknas det kunskap om. Margareta Bohlin, forskare på psykologiska institutionen på Göteborgs universitet och ledamot i SRF, berättar att samvaron på öarna blir särskilt intressant. I skärgården möts natur, historia och sociala relationer på sätt som både kan skapa gemenskap och utanförskap. Samtidigt finns starka traditioner av delaktighet och lokalt engagemang som i sig kan motverka ensamhet.

– Vi vill förstå dessa mönster och visa hur civilsamhället kan bidra till hälsa och hållbarhet. Även om forskningen fokuserar på öar kan den leda till kunskap som är relevant för hela samhället. Det som fungerar i små, tätt sammanhållna miljöer kan inspirera till hur vi stärker tillit, delaktighet och social hållbarhet även i städer och andra delar av landet, säger Margareta.

I forskningsprojektet ska ett 30-tal öbor intervjuas. Intresset är stort, menar Margareta Bohlin, och det är många öbor som vill dela med sig av sina erfarenheter av ensamhet och gemenskap.

– Samtalen är ofta mycket personliga och ger en mångfacetterad bild av hur människor upplever både närhet och avstånd i ö-livet, förklarar Margareta.

Skillnad på ö och fastland

Vad är det då som skiljer livet på en ö jämfört med det på fastlandet? Margareta Bohlin menar att livet på en ö ofta innebär en särskild form av samhörighet. På en ö skapar det geografiska avståndet närhet – man känner varandra, delar vardagen och hjälps åt. Samtidigt kan det förstärka känslan av ensamhet när en relation tar slut eller om någon hamnar utanför.

– Begreppet ”islandness” beskriver just denna dubbelhet, där gemenskap och isolering är två sidor av samma verklighet. På många öar finns en stark kultur av ansvarstagande och lokal samverkan, men också utmaningar kopplade till service, transporter och möjligheten till möten, säger Margareta.

Projektet pågår under hösten och resultatet av forskningen förväntas kunna presenteras i vår. Resultatet kan användas på flera sätt, bland annat genom förslag på hur lokala aktörer kan arbeta framåt med gemenskap och existentiell hälsa. En del av projektet är också en VR-film. Filmen bygger på deltagarnas berättelser och miljöer från ö-samhällen och syftet är att skapa förståelse och närvaro även för dem som aldrig själva bott på en ö.

Kunskapen från forskningsprojektet kan också ge inspiration till nya sätt att motverka ensamhet i städer och andra miljöer.

– Målet är att forskningen inte bara ska beskriva ensamhet, utan också bidra till konkreta vägar till gemenskap, mening och existentiell hållbarhet – på öar och långt därifrån, avslutar Margareta.