Vi i Österåker: Marcus Gustafsson

Av Loke Johansson

Han är förbundskapten för det estniska landslaget i bordtennis och huvudtränare i Sveriges största bordtennisklubb Spårvägen. Ändå tar Marcus Gustafsson sig tid att forma framtidens pingisspelare i moderklubben Österåker.

Det är fredagskväll i Österåkers multiarena. Marcus Gustafsson, 54, står precis som förra fredagen och ger instruktioner från bordskanten. Efter en lång karriär utomlands är han tillbaka i kommunen han växte upp i, och tränare i klubben han själv började spela i som sexåring.

– Det blir ungefär 75 procent i Spårvagnen och 25 procent här i Österåker.

Bollen går i nät. Marcus plockar upp den och fortsätter:

– Jag har mycket att tacka den här klubben för, det var en jättebra klubb att växa upp i, säger Marcus.

Världen runt

Efter nästan tio år i Österåkers BTK lämnade Marcus hemmaklubben för att gå över till Spårvägens BTK som femtonåring. Därefter följde en karriär på högsta nivå i Sverige. Men det är som tränare som flest känner till honom idag. Han har haft ledande tränarroller i Kina, Barbados, Australien och Sydafrika – för att bara nämna några.

– Jag var anställd på Tobago för att utveckla pingisen på ön. Jag åkte runt med lokalbuss, och så kom man till något ”community center” där man skulle hålla i en träning för byinvånarna. Det var en oförglömlig upplevelse.

– Just Tobago blev faktiskt en rätt bra pingis-ö tillslut, säger Marcus med glimten i ögat.

SPETS. Marcus leder den så kallade "tävlingsgruppen". Foto: Roffe Andersson

På hemmaplan

Det är alltså en av Sveriges mest erfarna pingistränare som den lokala klubben kan skryta med. Här håller han träningar två gånger i veckan. Och trots att Spårvägens BTK är större och pampigare kommer Österåkers BTK alltid ha en speciell plats i hjärtat.

– Österåker höll rätt hög nivå även när jag spelade. Nu är verksamheten väldigt stor och det är kul att vara tillbaka igen.

Idag tränar han unga förmågor i den så kall-ade ”tävlingsgruppen”. Och blandningen mellan att träna proffs och ungdomar gör jobbet extra charmigt.

– Jag får så mycket tillbaka av att träna ungdomarna här. Det är allvar i botten – men vi har samtidigt en skön och avslappnad jargong där det aldrig är långt mellan skämten.

Rutinerad ledare

De sista åren utomlands jobbade han som huvudtränare för ungdomslandslaget i England. Det märks att han ses som en förebild när han går från bord till bort och engagerar sig i varje spelare.

– Det märks att ungdomarna lyssnar och verkligen vill utvecklas. Det gör mitt jobb extra roligt.

Och vad det gäller hans egna förebilder är svaren ingen större överraskning:

– Då måste jag svara J-O, avslutar Marcus.