Av Jesper Almèn
När indiepopikonerna Frederik Zäll och Jocke Brunnberg från Eskobar släpper loss sin kreativitet i sidoprojektet ’The River’, står skrammel och rå energi i centrum. Med The River har de lämnat Eskobars polerade sound och istället valt en mer oförutsägbar och rå approach.
PTS, eller Post-Turné-Syndrom, är en påhittad men utbredd åkomma bland rockmusiker – en rastlöshet som sprider sig när de varit borta från scenen för länge och det börjar spritta i benen och klia i spelfingrarna.
Denna PTS började Frederik Zäll och Jocke Brunnberg känna av för en tid sedan. De är två tredjedelar av indiepopbandet Eskobar, som haft en framgångsrik karriär sedan debuten för 24 år sedan, med världsturnéer, melodifestivalframträdanden och åtta fullängdsalbum under bältet.
De senaste åren har dock bandets aktiviteter legat på sparlåga. En ny singel; ”She’s Coming Home” kom visserligen i februari i år, men det senaste albumet släpptes så långt tillbaka som 2020 och det är ännu längre sedan bandet spelade live. Även om både Fred-erik och Jocke hållit sig sysselsatta på alla möjliga sätt så kände de båda i våras att de ville skriva ny musik och framför allt spela live. Men det var inte Eskobars tredje medlem, sångaren Daniel Bellqvist lika sugen på.
– Daniel är inne i en period just nu där han inte vill spela live och turnera, så då började Jocke och jag spåna om vi inte skulle göra något ihop själva, säger Frederik.
– Jag hade ju börjat spela in en del med Skuggboxare här i Staffans studio, så det föll sig ganska naturligt att vi skulle kunna vara här, säger Jocke.
Studion, det är Ljudibacken, som ligger centralt i Åkersberga och ägs och drivs av musikern Staffan Atling, en gammal barndomsvän och bandkollega till killarna. Det har varit ett naturligt hänghak och vuxendagis där det nya projektet vuxit fram genom ljud- och inspelningsexperimenterande och där Jockes trummor och diverse pålägg kunnat göras.
Skramligt och svulstigt
Det är Frederik som står för merparten av låtskrivandet, både musik och texter, och även sången, något han inte är van vid från Eskobar. Men så är det också mycket annat som är annorlunda jämfört med huvudbandet.
– Det har varit en rolig utmaning att låta på ett helt annat sätt. I Eskobar är vi ju kända för att det alltid ska låta så välproducerat och snyggt. Här är det mycket skramligare och skräpigare, men samtidigt ganska svulstigt, säger Frederik.
– Mycket mollackord och jag får banka trummor rejält, fyller Jocke i.
Musiken har kommit till helt förutsättningslöst, där det viktiga varit lusten och kreativiteten, och glädjen i att spela och skapa med sina bästa polare.
Floden och stormen
Men vad kommer bandnamnet ifrån då, är det månne en blinkning till Bruce Springsteen och hans skiva med samma namn? Nä, faktiskt inte alls.
– Det låter snyggt, helt enkelt. Lite countryfeeling även om musiken inte alls är åt det hållet. Vi har med en låt som heter ”The River Runs” på skivan och själva skivtiteln är ”….And the storm”, säger Frederik.
Skivan är i princip färdiginspelad. Antingen ger de ut den själva eller så får de hugg från något större skivbolag, killarna har många kontakter efter alla år i musikbranschen. Ett möjligt releasedatum ligger i början av nästa år.
– Framför allt vill vi ge ut en fysisk produkt, gärna vinyl. Och självklart ut och spela live. Den stora drömmen är ju att få köra en riktig festivalsommar, säger Jocke.
– Eftersom det bara är vi två så blir det inget enormt stort projekt att dra på turné. Det känns bara så lustfyllt, att vi kan få dra ut och ha roligt och lira vad vi vill utan massa krav, avslutar Frederik.