Fängelsets mest utlånade bok: en atlas

Av Loke Johansson

Böcker om kriminella, självhjälp och poesi. Det vill fångarna på Österåkersanstalten helst läsa. En av fängelsebibliotekets mest utlånade böcker sticker ut ordentligt.

– Vår världsatlas, säger kriminalvårdaren Maryam och håller upp den slitna boken.

Vad har böcker om kriminalitet, religion, hälsa och livsstil gemensamt? Jo, det är några av de mest efterfrågade genrerna på Österåkersanstaltens bibliotek. Kanalen tar ett boksnack med kriminalvårdaren Maryam Dwihan, som har en unik inblick i de intagnas läsvanor.

– Det finns tydliga mönster i vad som är efterfrågat, säger Maryam.

Böcker om kriminella dominerar

Böcker om kriminalitet är ständigt efterfrågade på anstalten. En bok sticker ut lite extra. Det handlar om Diamant Salihus ”Tills alla dör”, som handlar om gängkriget i Järva.

– Jag tror att böcker om kriminalitet är populärt eftersom många kan relatera till det, säger Maryam och ger ett till exempel:

– Den här fick vi in för ungefär sex veckor sedan, och nu är den nästan helt utsliten, säger Maryam och håller upp ”Livvakten Carl” som – mycket förenklat – handlar om att vända motgång till framgång.

Bland favoriterna är också äventyrsromanen ”Shantaram” av Gregory David Roberts, om en australiensisk fånge som rymmer till Bombay och hamnar i den undre världen.

– Den är alltid utlånad. Igår fick vi in ett nytt exemplar och jag kände bara: ”Ja!”. Det behövdes verkligen, säger Maryam.

KRIMVÅRD. Maryam Dwihan är kriminalvårdare och axlar bland annat rollen som bibliotikarie på Österåkersanstalten. Foto: Roffe Anderrson

Böcker om självutveckling

En tydlig röd tråd som visas när Maryam visar upp de mest utlånade böckerna är att intresset för självhjälpsböcker är stor. Exempel på sådana är ”Omgiven av idioter”, ”Skärmhjärnan” och ”Anonyma Narkomaner”.

– Böcker om kost, hälsa och självutveckling lånas ut hela tiden. Många kämpar med dåligt samvete och självkänsla. Självhjälpsböcker kan bli ett sätt att försöka ta ett steg i rätt riktning, säger Maryam.

Tro och poesi

De religiösa texterna står sig starkt. Koranen och Bibeln är mycket efterfrågade, och de finns på flera olika språk för att möta olika behov. Även diktsamlingar och texter skrivna av fångar själva är populära. Maryam bläddrar i en samling egenskrivna texter från intagna och läser högt:

”Jag kommer aldrig glömma julen 2002, Alex, då du fick en gitarr, mikrofon och ett stativ. Du riggade upp allt och ställde dig och sjöng Magnus Uggla: ”Jag skiter i morsan, jag skiter i farsan”

Oväntade favoriten

Men här kommer den mest oväntade favoriten – världsatlasen. Den är så överanvänd att sidorna börjat slitas av.

– Alltid, alltid, alltid så sitter klienter med atlas, säger Maryam och förklarar:

– Alla har en plats där ute. Minnen, resor, familj. När du sitter här kan en atlas ta dig tillbaka, låta dig återuppleva och dela minnen med andra, säger Maryam.

Brott & straff

Men bland självhjälpsböcker, diktsamlingar och böcker om sorgliga livsöden finns också plats för lättsammare skönlitteratur. Deckare, kärleksromaner och kioskvältare som toppar listorna utanför murarna är också efterfrågade innanför dem, poängterar Maryam. Till och med Dostojevskijs klassiker "Brott och straff" har sina läsare.

– Det som funkar utanför murarna funkar nästa alltid här inne också, säger Maryam och ler.

Hon plockar upp ”En pojke som kallades Det” av Dave Pelzer, en gripande självbiografi om en pojke som utsätts för svår misshandel men lyckas ta sig vidare i livet.

– Känslan av att det kan vända, att man kan resa sig igen, är jätteviktig. Särskilt när man sitter i fängelse. Man kan ha gått igenom fruktansvärda saker, men ändå hitta en styrka och gå vidare, säger hon.

Livet i fängelse

Maryam säger att biblioteket inne på anstalten är uppskattat och ofta sitter ett tjugotal av anstaltens cirka 80 intagna och läser på för- eller eftermiddagspasset.

– I fängelset har man plötsligt jättemycket tid över. Och då är det många som börjar läsa utan att ha läst tidigare i livet.

Men alla är förstås inte lika positiva:

– Sen finns också de som tycker läsning är supertråkigt och hellre skulle begå harakiri än att sitta med en bok, säger Maryam och skrattar.

Snart drar projektet ”Godnattsagor inifrån” igång – ett initiativ som låter intagna spela in godnattsagor till sina barn. Maryam beskriver sitt jobb som tillfredsställande, och hon sätter stort värde i att få ta del i både stora och små samtal.

Och vilken är den största fördomen du möter på?

– Att mitt jobb skulle vara farligt, eller att jag skulle gå runt och vara rädd. Så är det inte. Jag känner de intagna, ser dem och pratar med dem precis som vanligt. Det finns ingen anledning att vara rädd.