Hallå där, Ingrid Carlberg!

Av Lina Abrahamsson

Ingrid Carlberg, Österskärsbo, är ny ständig sekreterare för Svenska Akademien.

Hur kändes det att få frågan om att bli ständig sekreterare?

– Oerhört hedrande förstås, spännande och utmanande. Det här är ju inget uppdrag man söker eller planerar för.

Var det självklart att svara ja?

– Nej, jag ska erkänna att jag tvekade. Jag har aldrig trånat efter positioner av det här slaget, trivs bäst när jag får sitta på min kammare och skriva. Men Akademien har en viktig uppgift och jag brinner för att stärka det svenska språket och litteraturen. Så i slutändan var det en självklarhet.

Du har varit ledamot i Svenska Akademien i över fyra år. Hur har den tiden varit?

– Jag har trivts väldigt bra. Svenska Akademien som jag känner den är framför allt ett lagarbete och det fungerar väldigt bra i dag mycket tack vare nuvarande ständige sekreteraren, Mats Malm. Vi har en härlig stämning och ett bra samarbetsklimat.

Du har både skrivit barn- och ungdomsböcker och fackböcker. Hur är det att skriva i vad som känns som vitt skilda genrer?

– Jag har dessutom arbetat som skrivande journalist i 25 år… Den gemensamma nämnaren för allt det här är nog berättarglädje. Jag älskar att skriva berättelser, helt enkelt, och den lusten kan ta sig många uttryck. I grund och botten handlar det om samma utmaning i alla genrer, att försöka nå fram till rätt musikalitet i språket och komponera en levande berättelse som griper tag.

Vad inspirerar dig i ditt skrivande?

– Det är olika, men mina böcker har nästan alla börjat med plötsliga ingivelser. Jag har lärt mig att följa dem när de parkerar sig inombords och bara inte försvinner. Jag har skrivit en hel ungdomsroman på en känsla som föddes av två låtar som slumpvis hamnade efter varandra på en spellista jag lyssnade på när jag hängde tvätt.

Skriver du på någon ny bok?

– Ja, om allt går som det ska kommer jag med en ny bok till hösten.

Kan du berätta något om den?

– Det är en berättelse om den svenska poeten Anna Maria Lenngren och hennes fascinerande liv i Sverige på 1700-talet. Hon lyckades mot alla odds ta sig fram, trots att kvinnor enligt lag var omyndiga. På den tiden menade många män, även de som kallade sig upplysta, att kvinnor var underlägsna män intellektuellt och enbart skapta för hushållssysslor. Anna Maria Lenngren bevisade med råge motsatsen.