Hallå där…

Av Jesper Almèn

Anna Charlotta Gunnarson, som tillsammans med Christel Valsinger kommer till Berga Teater 9 oktober med föreställningen ”Popdrömmar-ett blandband från 80-talet”.

Er show beskrivs som ett frosseri i 80-talets popkultur. Betyder det att det är en kväll mest för oss födda på 60- och 70-talen?

–Nej då, vi brukar ha publik i alla åldrar, även ungdomar så unga som 13 år. Många som ser föreställningen fascineras av hur ouppnåeliga idolerna var på den här tiden. Allt jag visste fick jag till mig genom att läsa tidningen Okej. Med det sagt är det klart att de som själva växte upp under 80-talet är helt rätt in på det här och kommer att känna igen alla referenser. Det blir mycket skratt, vi väver in permanentfadäser och bilder på hur vi såg ut på den tiden. Riktigt kul får man nog om man drar ihop gamla kompisgänget och går tillsammans. Då kan man känna igen sig och garva ihop.

Åkersberga var känt som något av ett punkens Mecka på 80-talet med band som Coca Carola och även annan musik som Lustans Lakejer. Har ni själva några minnen från artister från Åkersberga och den tiden?

–Ja, Åkersberga är ju en småstad med musikanor. Jag gillade Lustans Lakejer mycket, tilltalades av både musiken och deras estetik. Vi snackar lite om det på våra Instragraminlägg och kommer säkert att väva in en del av det i föreställningen på Berga teater.

Du och Christel har även indiepopbandet 500 mil ihop. Får man höra er spela er egna musik?

–Ja, vi har skrivit några låtar specifikt för föreställningen som handlar om hur det var att vara musikälskande tjej under 80-talet. I och med 500 Mil har vi märkt att det fanns många fler tjejer som hade popdrömmar då men aldrig gjorde något av dem, men som inspirerats av oss att starta band nu som medelålders. Det är extra roligt.

Om du skulle välja en låt från 80-talet som var självskriven på varje blandband och som definierar den här tiden bäst, vilken skulle det då vara?

–” Kids in America” med Kim Wilde. Vi inleder hela föreställningen med den. Den har allt- det speciella synthintrot, Kims snuviga röst, texten. Det var soundet som bestämde hur mycket skulle komma att låta under det här årtiondet, som vi tittar på med lika delar kärlek och suckar.