Azadeh följer kampen i Iran från Österskär

Av Lina Abrahamsson

När nätet slocknade i Iran och samtalen från familjen uteblev fylldes vardagen i Österåker av oro. För Azadeh Kashani är kampen för ett fritt Iran både personlig och ständigt närvarande.

– Det bästa vore om Iran blev ett demokratiskt fritt samhälle där folket får en genuin möjlighet att forma framtiden, säger Azadeh Kashani.

Azadeh flyttade till Österåker från Täby, först till Täljö och sedan till Kanalstaden. Sedan tio år tillbaka bor hon i Österskär.

– Österåker för mig är en plats där naturen alltid är närvarande. Min favoritplats är Näsuddens naturreservat, det är en bra plats för inspiration och reflektion.

Från Iran till Sverige

Azadeh Kashani föddes i Teheran 1984. Hennes pappa gav henne namnet Azadeh, som betyder ”den fria”. Enligt Azadeh var det inte ett slumpmässigt val, utan en stillsam men tydlig protest mot mullorna och ayatollorna som hade tagit makten efter revolutionen 1979. Azadeh har två äldre bröder. När hon var ett år bestämde sig hennes pappa för att lämna Iran. Han såg ingen framtid i landet där rädsla och kontroll blivit vardag. Han hade sin syster i Sverige och en bror i Schweiz och beslutade sig för att försöka ta sig till dem.

– Pappa och min äldsta bror Kourosh, som då var tolv år, flydde. Jag blev kvar med mamma och min andra bror Arash. Det var först två år senare vi kunde återförenas.

Tillbaka i Iran

När Azadeh fyllde tolv åkte hon tillsammans med sin mamma till Iran för att besöka hennes morfar som var svårt sjukt.

– När min morfar blev allt sjukare kom ansvaret för hans omsorg gradvis att vila på oss. Min mamma, som saknade syskon att dela bördan med, tvingades ta ett mycket stort ansvar, berättar Azadeh.

Under ett halvår fick Azadeh gå i skolan i Iran. Det blev en chock, inte minst kravet på att bära hijab.

– Under det halvåret jag bodde i Iran upplevde jag samhället inifrån. Det jag mötte var ett systematiskt förtryck som genomsyrade vardagen, särskilt för kvinnor.

Nära familj kvar

Azadeh brukar ha regelbunden kontakt med sin familj i Iran, men sedan internet släcktes ned för några veckor sedan har det varit tyst.

– I natt hade jag ett missat samtal som hade kommit klockan 03.24. Det var från ett hemligt nummer, så jag kunde inte ringa upp, säger Azadeh med tårar i ögonen.

Hon följer noga utvecklingen som sker i Iran.

– Jag har tvingats att begränsa mitt nyhetsintag till två dagar i veckan, det blir för känslomässigt annars.

Prata mer

Azadeh har arbetat som lärare i nästan 17 år och möter dagligen många ungdomar med olika bakgrunder, där flera har rötter i Iran.

– Det är viktigt att prata om barn och ungas känslor och deras tankar kring Iran och sitt ursprung. De läser så mycket och ser både bilder och videor på sociala medier, säkert mer än vad vi vuxna gör. Det kan vara väldigt tungt att bevittna. De behöver stöttning i det de känner och upplever, och det är viktigt att vi alla är trygga och vägledande vuxna för dem.

FAMILJ. Azadeh vill att hennes barn ska kunna ta del av hennes historia och har börjat skriva ner sina minnen till dem. Foto: Privat

Nyligen började Azadeh skriva ner tankar och minnen. Det blev en flera sidor lång text där hon berättade om sina föräldrar, deras väg till Sverige, tiden tillbaka i Iran. En idé finns om att det kan bli en bok, eller en kortare historia.

– Jag skrev för att samla något till mina barn, som är 20 och 13 år gamla. Det är viktigt att de får veta. De är också halvsvenskar, och även om de inte kan persiska så vill jag kunna ge de en liten del av min historia.

Det är många svensk-iranier som lever i Sverige. Många delar liknande historier som Azadeh själv bär på.

– Jag är inte ensam om att ha upplevt det jag varit med om. Det finns så många med kopplingar till Iran i vårt land, och även här i Österåker, säger hon.