Robert säljer samling för en god sak

Av Lina Abrahamsson

En stor samling har blivit stående i många år. Nu låter Robert von Bahr både frimärken och pant bidra till insamlingen som går till forskningen om barncancer.

– Det är våldsamt många frimärken, en jättestor samling som bara står, säger Robert von Bahr.

När Kanalen träffar Robert hemma i Hästängsudd är det en vecka kvar till att han ska operera och gipsa vänsterarmen efter ett avslitet ledband.

– Jag blir mer eller mindre obrukbar nästa vecka och kommer bara att ha en hand. Jag började fundera på vad jag kan göra under den tiden, och kom då på att jag kan sortera frimärken.

Sedan barnsben har han samlat på sig frimärken och i lådorna på bordet i matsalen finns många femöresmärken och frimärken på rulle.

– Alla fungerar fortfarande att använda till att frankera kuvert och paket. Jag säljer frimärkena för halva frankeringsvärdet och skänker en del av intäkterna till Barncancerfonden, säger Robert.

Den som är intresserad av att komma i kontakt med Robert kan kontakta redaktionen, som förmedlar kontakten vidare.

Annan insamling

Sedan i somras har Robert skänkt över 16 000 kronor till Barncancerfonden genom att samla in pant. Varje dag går han en promenad till ett kärl han ställt ut där folk kan lämna pantburkar och -flaskor, sedan går han till Tempo och pantar allt.

– Det finns ju pengar i de där burkarna och flaskorna, det är onödigt att slänga pant. Att panta är dessutom bra för miljön, säger Robert.

Att det blev just Barncancerfonden var tack vare inspiration från Johan som driver Tempo.

– Jag ville att pengarna skulle gå till något vettigt. Johan tipsade om fonden, och så blev det.

Samlare

Att sälja av frimärkssamlingen är ett sätt att göra något vettigt för andra, menar Robert von Bahr. Trots att han samlat sedan han var liten verkar det inte alltför svårt att skiljas från märkena.

– Det var kul så länge det varade.

Men när frimärkssamlingen försvinner har Robert andra samlingar kvar. Bland annat har han många Muminmuggar, skivor från golv till tak och många gamla Kalle Anka-tidningar.

–När den första Kalle Anka kom var jag fem år. Jag hade tio öre i veckopeng, och jag minns att jag tiggde pengar av pappa så att jag fick ihop till 60 öre som tidningen kostade. Hade jag vetat hur mycket den skulle komma att bli värd senare hade jag läst den mer försiktigt, men min är välläst, säger Robert med ett skratt.