Skogen som kyrkans samvete

Svenska kyrkan äger jord och skog motsvarande hela Hallands län, 530 000 hektar. Av dem är 468 000 hektar skog. Hur den ska skötas är en av kyrkans hetaste frågor.

I höstas presenterades kyrkans egen skogsutredning. Ekonomin tonas ner. Ekologisk, ekonomisk, social samt andlig och existentiell hållbarhet ska prägla skogsskötseln.

Varsammare skötsel och metoder, mer biologisk mångfald, mer klimatnytta, mer till timmer när det avverkas, skogens värde på lång sikt värnad. I andra vågskålen: 100 miljoner mindre i avkastning per år på kort sikt – skogen ger upp emot en halv miljard i intäkter vissa år.

Det har rört upp himmel och jord. Remisstiden gick ut i februari. En motutredning har gjorts och spridits bland remissinstanserna. Kritik från de som vill ha det som idag blandas med de som anser att skogsskötseln borde vara långt mer åt bevarandehållet.

Skogsförvaltarna finns på stiftsnivå och de har i hög grad skött sig själva. Nu föreslår utredningen att kyrkan centralt, kyrkostyrelsen, ska se till att skötseln följer de nya linjerna och att församlingarna ska engageras. ”Det skadar Svenska kyrkan att det idag finns ett glapp mellan egendomsförvaltningarnas uppdrag och kyrkans övriga verksamhet.”

Hur skogen ska skötas har blivit en fråga också mellan landsbygd och stad. Och blir rimligen en av valets viktigaste frågor.

Spetsig kyrka – eller from

Skogsskötseln blir som ett brännglas i en annan av stridsfrågorna: Ska kyrkan vara aktiv och stridbar eller ska den hålla sig till sina frågor om tro och andlighet?

– Så fort KG säger något så förlorar vi medlemmar, suckade en medarbetare i kyrkan när KG Hammar var ärkebiskop 1997-2006. Han tog ställning, ofta radikalt i tidens samhällsfrågor. Och med honom uppfattades hela kyrkan göra det.

Om ställningstaganden kostar medlemmar är det smärtsamt. Och om kyrkan genom sina företrädare – främst biskoparna – brakar in i samhällsdebatten så uppfattas den som partipolitiskt aktiv.

Samtidigt är risken att en kyrka som inte förhåller sig till livet i dess komplexa helhet förminskar sig. Det senaste kyrkomötet – kyrkans riksdag – som hölls i höstas gjorde ett uttalande som handlar om samhällsrollen. Som slutkläm sa man:

”Svenska kyrkans deltagande i det offentliga rummet ska präglas av mod och klarsynthet, tålamod och uthållighet, samt solidaritet och egenmakt. ”

Sammanslagningar

För 25 år sedan hade svenska kyrkan drygt 2500 församlingar – idag är de 1271. Dessutom samverkar många i pastorat. Det är en drastisk förändring, som ger ekonomiskt större styrka, men som gör att framför allt kyrkoherdarna – församlingarnas högsta chefer enkelt uttryckt – i hög grad får ägna sig åt administration och arbetsgivarfrågor, mindre åt verksamheten i sig.

De kommer bort från mötet med medlemmarna. Små eller stora enheter – det pågår på många håll en dragkamp.