Skyddat boende i Österåker hotas

Av Lina Abrahamsson

Kvinnojouren i Österåker har sedan 1998 bedrivit ett litet skyddat boende för kvinnor och barn som flytt från våld. Verksamheten drivs med stor hjälp av 25 volontärer, men det är bara 1,5 personer som är anställda. I mars 2025 trädde nya föreskrifter från Socialstyrelsen i kraft, som kräver att personal ska kunna infinna sig i boendet utan oskäligt dröjsmål – dygnet runt.

– Det är helt orimligt för ett så litet boende som vårt. Vi har aldrig haft behov av det tidigare, säger Lovisa, ordförande i Kvinnojouren.

De ideellt arbetande volontärerna får inte räknas in i bemanningen enligt de nya reglerna. Enligt jouren är det en stor förlust, då många av dem har både utbildning och lång erfarenhet.

– Att våra 25 ideella krafter inte räknas är ett stort svek. Det är tack vare dem vi lyckats driva det här i över 25 år, säger Kristina som arbetar på jouren.

På kvällar och nätter – mellan 22 och 08 – är boendet obemannat, men kvinnorna har tillgång till stöd via Securitas och olika jourlinjer. Trots det riskerar verksamheten att inte längre godkännas enligt lagen.

Bett om hjälp

Kvinnojouren har vänt sig till Socialnämnden i Österåker med en vädjan om hjälp att hitta en lösning. I ett brev skriver de att det annars kan bli aktuellt att stänga boendet – något de beskriver som en katastrof för våldsutsatta kvinnor och barn.

– Vart ska alla dessa kvinnor och barn ta vägen? frågar sig Lovisa.

I fjol infördes krav på tillstånd från IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för alla skyddade boenden som inte drivs av det offentliga. Syftet är att få bort oseriösa aktörer. Kvinnojouren i Österåker har ansökt om tillstånd, vilket kostade dem 30 000 kronor, men de har ännu inte fått svar.

– De ska hinna besöka alla jourer innan deadline 1 juni. Vi misstänker att det skjuts upp till hösten, säger Kristina.

Negativ trend

Situationen är kritisk inte bara i Österåker. I norra Sverige saknas det nu helt skyddade boenden. I norra Stockholm finns bara ett boende som fått godkänt av IVO – i Solna.

Kvinnojourens verksamhet sträcker sig även bortom den akuta krissituationen.

– Till skillnad från många privata aktörer finns vi där för kvinnorna långt efter att de lämnat boendet. I flera år om det behövs, säger Kristina.

När kvinnojouren bad om hjälp från kommunens socialjour att hantera de få samtal som inkommer nattetid fick de nej. Socialjouren är bemannad med två personer i Danderyd och täcker hela norra Stockholm.

– Vi bad om hjälp med kanske två samtal per år. Men det var nej, säger Lovisa och fortsätter:

– Nu hoppas vi på att IVO hör av sig och kommer och tittar på vårt skyddade boende. Därefter önskar vi att de säger ja till vår ansökan.