Den okända Europamästaren

Av Jonny Andersson

När idrottsåret 2026 summeras lär Hanna Olofssons EM-guld vara ett av de mest anonyma. Inte enbart för att brasiliansk jiu jitsu drunknar i bruset – utan för att Åkersbergabon själv inte gör något väsen av sina framgångar.

Det är i princip omöjligt att via sökmotorer få grepp om Hanna Olofssons meriter på tävlingsmattan. 38-åringens karriär är till stora delar höljd i dunkel. Delvis är det ett medvetet val, under en karriär som sträcker sig över 10–15 år – med avbrott för bland annat två graviditeter.

Saken är att hon ogillar frågan: ”Hur gick det?”

– För mig har idrottandet en djupare betydelse än bara resultatet. Det jag upplever är att folk bara vill höra placeringen. Det blir platt om de inte är intresserade av vad brasiliansk jiu jitsu faktiskt är. För mig är vägen fram det som räknas, säger hon.

Hon fortsätter:

– Jag älskar att träna. Svårigheten är att få in det i vardagen med två barn, man och ett heltidsjobb. Att lyckas med det är för mig störst.

Semester var nödlögn

Det är få som känner till hennes meritlista. Ett talande exempel på hennes blygsamhet är att arbetskollegorna på byggfirman fick höra att hon skulle på en kort semesterresa i samband med EM i Portugal i januari.

KAMP. Vem som "leder" här vet Hanna och Niclas bäst. Vi gissar att Niclas är på väg i fällan. Foto: Roffe Andersson

Hon skrattar när hon tänker tillbaka på nödlögnen.

Bakom henne springer hennes 9- och 4-åriga söner runt i lokalen tillsammans med Niclas – make och tillika coach. Plötsligt skruvas volymen upp och musik dånar ur högtalarna i Hilti BJJ:s träningslokal. Livspusslet hon pratar om blir påtagligt.

– Som sagt, det är inte lätt att komma iväg och träna. Men det har alltid varit min passion. Jag har också tränat karate och thaiboxning, och varit med och startat två gym. Om jag kan inspirera en enda människa att följa sin inre gnista är jag tacksam. Och det behöver inte handla om träning – det kan vara jobbet, studier, vad som helst.

Teknik före kraft

Brasiliansk jiu jitsu är en teknisk kampsport som utspelar sig nära mattan. Niclas har själv en aktiv karriär, men fungerar numera främst som sparringpartner.

– Det kan se ut som att två personer bara trasslar in sig i varandra, säger han.

– Det är ganska svårt att titta på om man inte kan reglerna, fyller Hanna i. Den som ligger underst kan vara dominant, och plötsligt får någon poäng. Hur då? Det känns inte alltid logiskt.

– Poängen styrs av hur du kontrollerar motståndarens kraft, förklarar Niclas. Har du en dominant position över motståndarens höft – då börjar du samla poäng.

BENSAX. Hanna ser till att Niclas plågas Foto: Roffe Andersson

”En schysst sport”

Optimalt är att nå ett armlås, ledlås eller strypgrepp som får motståndaren att ge upp. Det kan se brutalt ut när någon för ett ögonblick tappar medvetandet – men Hanna invänder direkt.

– Absolut inte. I min värld är hockey brutalt när de börjar slåss. Det gör vi inte. Vi jobbar med teknik.

– Om han tar ett lås på mig, vilket inte händer så ofta, säger hon och nickar mot Niclas.

De brister ut i skratt.

– Men om det händer och jag sitter fast i ett strypgrepp är det bara att klappa av. Då bryter domaren matchen direkt. Det kan se otäckt ut, men det är en schysst sport. Respektfull.

Det går ändå inte att helt släppa EM-guldet. Inför mästerskapet hade hon visualiserat varje detalj – i dagar, veckor och månader.

Allt föll på plats.

Hon blev Europamästare – utan att egentligen vilja prata om det.