SPORT 2024-10-03 KL. 10:03

Från Wuhan till Vegas - en bridgespelares resa

Av Loke Johansson

Han har medaljer i såväl OS som VM och har försörjt sig på sina prestationer länge. Likväl är han okänd för den breda allmänheten. Kanalen får en pratstund med Jan Lagerman, 65, som har rest jorden runt som bridgespelare.

Från Wuhan till Vegas - en bridgespelares resa
HEMMAKÄR. Efter många turer runt världen spelar Janne mest i Sverige idag. I helgen ska han till Örebro för att representera Norrort i Allsvenskan. Foto: Roffe Andersson

OS- och VM-medaljer i bridge – bara en sådan sak. Och visst, det syftar på varianter av de OS och VM som vi är vana vid. Likaså kan man ha åsikter om bridge över huvud taget är en sport.

Med detta sagt har Jan Lagerman, 65, ändå försörjt sig på bridge i större delen av sitt liv. Och vilket liv sedan. Vad sägs till exempel om att ha deltagit i samma tävling som Bill Gates, eller spelat VM i Wuhan 2019?

Kanalen hälsar på honom hemma i Lervik. Längs tomtgränsen lufsar Border collien Aya och kastar blickar ut över det lugna villaområdet. Solen strålar in genom vardagsrumsfönstret. På väggen hänger flera medaljer, bland annat ett OS-guld och ett VM-silver.

Här har Janne landat efter en karriär som bjudit på otaliga resor och tävlingar mot världens bästa bridgespelare. En historia som började med att han fick en bok om bridge av sin mormor 1974.

– Jag blev intresserad och drog med min polare till den nyöppnade bridgeklubben i Viggbyholm. Sen var jag igång, säger Janne, och tar sats för att berätta sina mest spektakulära bridgeminnen.

Vegas baby!

Framför allt har spelandet tagit Janne flera vändor till USA. Sveriges bridgeframgångar beror på att förmågor åker över Atlanten för att träna mot världens bästa spelare. Amerikanska bridgespelare är tuffa och kaxiga, och står i stor kontrast till den svenska jante-mentaliteten.

– Las Vegas är som på film, överväldigande. Lysrör. Fontäner. Limousiner. Kontanter. Pling pling pling, ljud över allt. När man spelar går hjärnan på högvarv precis hela tiden. Efter spel en hel dag hamnar man lätt i en bar, varvar ner och utvärderar spelet.

Äventyr i Asien

Ett annat starkt minne är OS 2015 i Chennai, Indien. Janne bodde på det finaste hotellet han sett i hela sitt liv. Utanför stod beväpnade vakter. Han kan än idag minnas kontrasten mellan det lyxiga hotellet och livet ute på gatan.

– Det var total misär. Tiggare, gatuhundar, och det var väldigt smutsigt. Strax utanför gick en fyrfilig väg där människor hängde ut från överfulla bussar. Tutorna gick varma. Kontrasten mellan lyxen och slummen var helt chockerande.

Fyra år senare gick bridge-OS i Wuhan, Kina. Uppmärksamma läsare förstår vartåt det barkar. I oktober 2019 var Janne på plats i den då hyfsat okända kinesiska staden, där han anförtrotts rollen som kapten för det svenska landslaget. Väl hemma i Sverige kom nyheten om Covid-19. Det svenska landslaget hade alltså spelat VM i Wuhan precis innan coronautbrottet i staden.

– Personer brukar alltid haja till när man berättar om Wuhan 2019. Det är väldigt få som ens känner någon som varit i den staden, och nu råkade vi vara där precis innan utbrottet.

– När nyheten kom till Sverige reagerade jag själv inte så mycket. Personer i min omgivning reagerade desto mer. En del tänkte att det kanske var vi som hade tagit viruset med oss hem.

VÅR KÅK. Förutom bridge ägnar sig Janne åt att träna hunden Aya. "Border Collies är otroligt smarta, rätt vad det är så lär hon väl sig bridge också", säger Janne med glimten i ögat. Foto: Roffe Andersson

Livet i Lervik

Idag spelar Janne för norrort i bridgeallsvenskan. I skrivande stund är han på väg till Örebro för helgens allsvenska tävlingar. Han lever ett lugnt liv med sin hund. Brigde och hundträning upptar den mesta tiden. På helgerna åker han allt som oftast in till bridgeklubben St:Erik på Kungsholmen, där bridgespelare träffas för att träna.

– Det är en åldrande sport. När jag åkte på bridgevenemang som ung var det knökfullt av ungdomar. Så är det inte längre tyvärr.

– Det är väldigt synd och jag hoppas att fler ungdomar hittar oss. Vi har några yngre som kommer till klubben, och de blir väl omhändetagna av personer i deras egen ålder. Det är väldigt tacksamt, jag fattar att man som ungdom inte vill komma och hänga med bara gubbar, avslutar Janne med glimten i ögat.