Resan, såväl den fysiska som den inre, skulle bli avsevärt mer omfattande än vad Isac Strömberg, 21, anade när han tog sitt pick och pack och drog iväg för att satsa på tennis i Mississippi.
”Jag ska aldrig läsa en bok igen i hela mitt liv”, tänkte han. Nu var det tennis som gällde.
Så resonerade Isac Strömberg när han drog till Mississippi, USA, som nittonåring. Detta efter att en talangscout från University of Mississippi erbjudit honom stipendium efter att ha sett Isac spela tennis i EM i Schweiz.
Ville därifrån
Väl framme växte tvivlet. Frågan var om detta inte var hans sämsta beslut någonsin. Allt som verkade så bra. Kunniga tränare, fantastiska förhållanden och uppställning från alla håll.
– Men det var något som skavde. Min första tid i Mississippi ville jag inget annat än därifrån.
– Man har ju sett på filmer hur college ska vara. Strandpartyn, beachvolleyboll och sådana grejer. Jag kommer till Mississippi och ser: ”country”, föreställ dig sådana runda ”tumbleweed-buskar” som rullar längst marken. Här kan jag inte stanna en sekund, konstaterade jag omgående.
Som om inte det vore nog var Isac bostadslös i början. Det lilla faktum att Isacs efternamn innehåller bokstaven ”ö” hade ställt till det i arrangörens databas.
– Nödlösningen blev att dela rum med en annan kille i två veckor. Jag var jetlaggad, förvirrad och fick trängas i ett singelrum med en då okänd kille med cowboyhatt. Hemlängtan var bara förnamnet.
KALL. Isac är lugn och cool inför tävlingar. Sedan han kommit till USA har han dock blivit lite mer extrovert på banan. Foto: Ole Miss Athletic Club
Vändningen
Idag har livet i USA tagit en annan vändning. Nu står SEC National Championship för dörren. En turnering som må vara okänd i Sverige men desto större i USA. Med tiden har Isac också hunnit vänja sig vid stor publik och hård press. Kort sagt – en tenniskultur som inte kan jämföras med Sveriges.
– Mina första matcher här var en chock. Här finns verkligen passion för sporten. Tränare skriker. Publiken skriker. Alla skriker. På banan är det mycket hetsigare än i Sverige. Det gäller att vara mentalt stark för att palla det.
Glest mellan festerna
Nu har Isac också funnit sig till rätta på en av världens bästa tennisskolor. Med två av fyra avklarade år i college i USA stormtrivs han. Vad det gäller college-fester är svaret glasklart:
– Det går inte att festa så mycket när man tränar som jag, så det blir mer sällan. Men vill man festa varje dag finns absolut den möjligheten. Sen finns många så kallade ”frat-houses” där människor bor ihop och festar nästan varje dag, så är det inte riktigt för mig.
På akademin får Isac en bra balans mellan elitsatsning och fritid. Här kan han bestämma hur hårt han vill satsa, och se hur han står sig mot några av USA:s bästa tennisspelare.
– Ännu är det inte klart på vilken nivå jag vill spela när jag flyttar hem till Åkersberga. Jag tar en dag i taget och ser hur det går här i USA.
Saknar Solbrännan
I början räknade Isac ner dagarna till när han får resa tillbaka till Sverige. Idag är det annat, men det är klart – varma somrar och när träningen är slut finns det ett annat ställe som lockar.
– Jag kan sakna att ta cykeln ner till havsbadet vid Solbrännan och bada efter en lång och svettig träning. Eller att ha en ledig sommardag och ta en runda på Österåkers Golfklubb.
Nu kommer han snart hem till jul. Då ser han fram emot att träffa famljen, vännerna och tränaren Erik Carlbom, som har följt Isacs resa från att han slog sin första backhand.
– Mina tränare hemma i Åkersberga har ju blivit som en extrafamilj för mig. Jag har spenderat så otroligt mycket tid där, så jag vill träffa dem så mycket som möjligt när jag väl är hemma.