Hos Linda är döden ständigt närvarande

Av Lina Abrahamsson

Svinningebon Linda Wahlund har nyligen släppt sin sjunde bok ”Bucketlist – innan vi dör”. Boken lyfter temat döden, ett ämne hon tycker att vuxna borde prata mer om med barn och unga.

Böcker om cancersjuka barn, ett flerårigt projekt om suicid och krisstöd till familjer som drabbats av självmord. En stor del av Linda Wahlunds yrkesliv handlar om döden.

– Allt började med att min son hade en period med en otrolig dödsångest. Vi började prata om döden och jag insåg att många vuxna är dåliga på att prata om det, säger Linda.

Många tycker det är svårt eller läskigt att prata om döden eftersom man ofta inte har några svar. Samtidigt vill många barn och ungdomar prata och ställa frågor om just döden och vad som händer när någon gått bort.

– Men svar behöver man inte ha, man kan svara att man inte vet. Det går också som vuxen att bolla tillbaka frågan till barnet – vad tror du händer när vi dör? Det handlar om att normalisera ämnet. Vi alla ska ju dö en dag.

Linda är socionom i grunden och har arbetat som bland annat kurator och familjebehandlare. Yrkeserfarenheterna har gett henne en förståelse för barn och ungas tankar och vad de kan bära på.

– Genom mina möten med barn och ungdomar håller jag kvar barnet inom mig själv, menar Linda.

NYTT. Bara för att tonåringarna Filippa och Elin är nära döden betyder inte det att livet stannar – problem kring kärlek och vänskap uppstår ändå. Omslag: Hegas förlag

Sjunde boken ute

I förra veckan släpptes Linda Wahlunds sjunde bok, ”Bucketlist - innan vi dör”. Det är en lättläst bok för 12–15-åringar utgiven på Hegas förlag.

– Den handlar om två cancersjuka tonåringar, Filippa och Elin. Trots att de är nära döden pågår livet ändå med typiska tonårsteman som vänskap och kärlek, berättar Linda.

Boken blir Lindas tredje på temat döden.

– Trots att många vuxna ryggar för ämnet verkar det intressera barn och unga, de liksom dras till temat.

TANKAR. Linda berättar att hon redan som barn hade existentiella tankar om undrade varför vuxna tyckte det var läskigt att prata om döden. Foto: Roffe Andersson

Flera uppdrag

Utöver författarrollen är Linda engagerad i Ericastiftelsen. I ett treårigt projekt, med stöd från Allmänna arvsfonden, ska Linda arbeta fram ett material för lågstadiet som handlar om självmord. Det är ett suicidpreventivt arbete där man försöker få bort stigmat kring självmord.

– Projektet handlar om att ta fram ett lektionsupplägg, en animerad film och en webbutbildning för skolpersonal om bland annat barns sorg. Händer det att en anhörig till ett barn tar sitt liv är det bra att veta hur man ska hantera det.

Linda arbetar också via stiftelsen som projektledare för Standby, ett samarbete mellan Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) och polisen i Stockholm. De erbjuder ett uppsökande stöd för familjer, där det finns barn och unga, om någon i familjen begått självmord.

– När polisen är i kontakt med anhöriga till personen som dött i suicid frågar de om de önskar stöd och om Ericastiftelsen får kontakta dem. Om de tackar ja, är det jag som ringer upp dem, säger Linda.

Döden i vardagen

Att vara omgiven av döden i princip varje dag är ingenting som gör Linda deppig – tvärtom.

–Det gör mig snarare mindre rädd. Livet blir lättare och jag har blivit bättre på att ta vara på stunderna vi får.