VM-guld till Österåker – i okänd sport

Av Jonny Andersson

Österåker har en färsk världsmästare i en sport få känner till, men med 323 000 följare på instagram gör Simon Imhäuser sitt för att calisthenics ska nå en bredare publik och locka aktiva.

Calisthenics är hämtat från antika grekiska orden ”kalos” som betyder vacker, och ”sthenos” som betyder styrka. På svenska blir det alltså ”vacker styrka”.

Den hade Simon Imhäuser mest av när VM i freestyle avgjordes i Sofia, Bulgarien. Totalt deltog drygt 300 atleter, i Simons viktklass 25 och han tillhörde favoriterna så VM-segern var ingen skräll.

VÄRLDSMÄSTARE. Simon Imhäuser har uppnått sitt mål med VM-segern i Bulgarien. Foto: Roffe Andersson

Lämnade simningen

Det handlar om råstyrka och förmåga att på ett smidigt sätt nyttja styrkan i nästan statiska moment, men även akrobatiska övningar.

För Simon Imhäuser, 22, väcktes intresset i och med fysträning för att bli en bättre simmare i Åkersberga Simsällskap. På gymmet kom han i kontakt med Emil Langley, PT på gymmet och med det var han fast i en ny form av kroppsträning.

– I början tränade han mig för att utvecklas som simmare och då var det även för kroppsideal. Jag ville gymma, älskade det. Men det här var så kul att jag tidigt skiftade inriktning på min träning.

Simning var ett avslutat kapitel och det är nu sju år sedan Simon blev en av landets främsta inom calisthenics. Han har vunnit SM i sin viktklass fem år i rad och är nu världsmästare i +80 kilo.

Prioriterar överkroppen

Ännu har han värmt upp. Under den tjocka hoodtröjan har det dock varit tydligt att muskler jobbar.

– Nej, det här är motsatsen till kroppsideal, svarar han på frågan om det är en optimal kropp han är och varit ute efter.

– Jag har aldrig gillat att träna ben, alltid tyckt att det varit roligare att träna överkroppen.

Ju tyngre muskulösare ben han har, desto mer måste hans överkropp klara att bära. Därav en lite osymmetrisk kroppsbyggnad.

FREESTYLE. I ett program ska Simon hålla igång i två minuter och det blir en hel del släpp från stången. Foto: Roffe Andersson

Styv metallstång

Det är inte varmt på kompisens tomtgym i Österskär. Solen besegrar ändå molnflaken och med bar överkropp visar Simon sin styrka. I hans räckövning känns det som artistisk gymnastik, med skillnaden att gymnasternas räck är elastiskt, hans en oböjlig stång på 3,5 centimeter i diameter. Gymnasterna kan således svinga sig till luftfärder och volter, Simon måste helt lita till sin kroppsstyrka.

– Huvudmusklerna i sporten är axlar, rygg och biceps. De flesta tror att allt är bålstyrka, men det är mindre än man tror. All hävarm kommer i axelleden och hänger man under stången är det ryggmusklerna.

Sporten är liten och växer långsamt. Störst är den i Sydeuropa där det finns träningsparker i anslutning till stränder med mera. I Sverige finns det bara två bra platser att fullskaligt träna calisthenics på. Fram till för två år sedan bilade alla i Stockholmsområdet till extremfabriken i Kallhäll där det fanns en bra anläggning. Idag erbjuder anläggningen enbart parkour och bästa träningsparken finns i Malmö. Den andra där vi är – på tomten där kompisen Noel Aldebo bor.

Noel tränar också calisthenics men gör nu lumpen.

– Det är här vi tränar. Men 60 procent av sporten kan utföras på vilket gym som helst om vi har lite bärbara redskap med oss. Tyvärr byggs det inte gym med takhöjd på sex meter, det behöver vi.

Kombinerar jobb och träning

Utomhus i Österskär är alltså samlingspunkten. Hur dedikerad Simon är belyses av att han även kör här vintertid och då häller kokande vatten på stången. Som instruktör är det hit han tar sin träningsgrupp. Gruppen består av cirka 18 personer, i huvudsak Åkersbergakillar i åldern 16–25 år, varav hälften tränar riktigt seriöst.

– Mitt mål är att sprida sporten, det är en lucka att fylla, säger Simon som lägger upp allt på sociala medier och har 323 000 följare enbart på instagram.

– Jag måste synas. Calisthenics är mitt jobb och min fritid, tillägger han.