Olivia Stevens – spontan, sprakande och scenkär

Av Lina Abrahamsson

Olivia Stevens är en kulturell kosmopolit som varvar scenframträdanden i både Paris och New York med villalivet i Björnhuvud. Kontrasterna är viktiga för Olivia, som drivs av att sprida kulturen. På måndag sätter hon upp föreställningen ”Romans” på biograf Facklan.

– Jag började showa redan på spermiestadiet.

Det säger skådespelerskan och sångerskan Olivia Stevens när Kanalen träffar henne hemma i villan norr om Åkersberga. Hon är nyligen hemkommen från Skåne där hon uppträtt. Inget ont om Sveriges sydligaste län, men det klingar inte lika glamoröst som de andra platserna där Olivia är van att uppträda – London, Paris och New York.

– Det passar mig att resa runt och spela. Jag är som gjord för det. Särskilt New York, det är alltid speciellt. Jante bor inte där, säger Olivia.

Började tidigt

Som sagt började Olivia Stevens bana inom underhållning så tidigt det bara gick. Det kreativa intresset har hon ärvt från sina föräldrar – pappa var skådespelare från USA och mamma var svensk konstnär. När Olivia var barn sjöng hon i kör, spelade teater och fiol, målade, tecknade och uppträdde för klassen under roliga timmen.

– Jag var en enmanshow som sökte sin flock.

Intresset för sång och teater fortsatte och Olivia gick alla kurser och utbildningar hon kunde komma åt, både i Sverige och utlandet.

– Jag har gjort mina10 000 timmar och mer därtill, säger Olivia och syftar på idén om man kan räknas som expert på något om man gör tillräckligt många timmar.

Genombrottet, eller genombrotten, eftersom Olivia menar att hon fick två, skedde på tidigt 1990-tal med roller i musikalerna West Side Story och Cabaret.

– Att vara känd är jättekul men också väldigt speciellt. Jag har aldrig haft en manager utan har fått sköta mig själv, berättar Olivia.

FJÄDERLÄTT. Att vifta med några strutsfjädrar kan tyckas banalt, menar Olivia, men när hon berättar för publiken att de är från "Folkan" brukar folk få stjärnor i ögonen. Foto: Roffe Andersson

Mellanlandar i Österåker

Olivia berättar att hon en gång blev beskriven med orden ”gummistövlar och balklänningar”, vilket är en ganska bra liknelse för hennes tillvaro. Den ena veckan samlar hon ihop äpplen i trädgården som ska mustas och den andra veckan sjunger hon på franska för en amerikansk publik.

– Det är tvära kast, men är inte det poängen med konstraster? Jag gillar det.

På måndag, den 10 mars, ska hon uppträda i sin hemkommun, vilket hon inte gör så ofta. Det är den franskdoftande ”Romance” där Olivia ska trollbinda publiken på biograf Facklan med sång, dikter och tragikomiska kärlekshistorier.

– Föreställningen innehåller allt från Édith Piafs klassiska kärlekssånger till en svängom med publiken och allsång. Jag har spelat den för halvsovande damer på ålderdomshem som vaknar till liv när de hör ”La Vie En Rose”, charmat män som motvilligt följt med sina fruar och fått hejarop från ungdomar. Jag och kulturföreningen i Österåker hoppas på en slutsåld Facklan. Jag tycker också att besökarna ska passa på att komma uppklädda! uppmanar Olivia.

Vill sprida kultur

Att gamla teatrar rivs och ersätts med skrytbyggda kulturhus som inte är gjorda för konstnärer, utan för gubbar som håller konferens tycker Olivia är sorgligt.

– Jag var och spelade på ett kulturhus i södra Sverige nyligen, och där fanns varken stol eller sminkbord, och vi fick sitta i ett konferensrum och sminka oss. Ingen visste ens hur det toppmoderna ljudsystemet funkade.

Olivia menar att de som bestämmer oftast saknar djupare kunskap om kultur därför blir anslagen därefter. När hon gör en föreställning får hon ta med sig egna krokar och lampor till logen. Hon sitter till och med och blåser upp ballonger för att smycka foajén.

– I en värld där Trump, Sverigedemokraterna och ständiga neddragningar av skola och omsorg är verklighet finns ett skriande behov av kultur. Vi behöver känna att vi finns tillsammans och har en gemenskap. Därför vill jag skapa feststämning och sammanhållning – jag drivs av att sprida kulturen.