Gemenskap avgörande för öbor

Av Lina Abrahamsson

Gemenskapen är livsviktig i skärgården men den kan också få människor att känna sig utanför. Det visar en ny rapport från Skärgårdarnas Riksförbund och Göteborgs universitet om ofrivillig ensamhet i svenska ö-samhällen.

Forskarna ville ta reda på hur ensamhet ser ut på öar utan fast landförbindelse, och vilken roll tillhörighet spelar för dem som bor där. Resultatet visar att gemenskap är avgörande för att människor ska må bra, men också att starka sociala sammanhang kan skapa exkludering.

– I korthet visar rapporten att gemenskap är en avgörande resurs för människors existentiella hälsa i ö-samhällen, säger Margareta Bohlin, forskare på psykologiska institutionen på Göteborgs universitet och ledamot i SRF.

Intervjubaserad rapport

Totalt intervjuades 29 personer i individuella intervjuer och 22 personer deltog i fyra rundabordssamtal, vilket ger ett samlat empiriskt material på 51 deltagare, berättar Margareta Bohlin.

I de individuella intervjuerna deltog 21 kvinnor och 8 män i åldrarna 29 till 86 år, och i rundabordssamtalen deltog 14 kvinnor och 8 män i åldrarna 35 till 80 år.

– Deltagarna var bosatta på öar utan fast landförbindelse längs hela Sveriges kust i norr, öst, syd och väst, säger Margareta.

Det rapporten visar är vikten av att känna sig behövd och delaktig när man bor på en ö. Samtidigt kan gemenskap också vara exkluderande, vilket gör att människor kan känna sig ensamma trots närhet till andra.

– Det som överraskade mig mest var denna dubbelhet. Att samma faktorer som skapar stark gemenskap också kan skapa ensamhet. Närheten mellan människor kan vara både livsbärande och begränsande, och ensamhet uppstår ofta i relation till gemenskapens normer snarare än i frånvaro av människor, berättar Margareta.

Något annat som framkom av forskningen var att livsvillkoren på öarna påverkar människor i stor utsträckning.

– Tillgång till transporter, vård, service och mötesplatser är avgörande för både gemenskap och upplevelsen av trygghet och framtidstro. Ett viktigt resultat är att stabil infrastruktur inte enbart är en teknisk fråga utan en existentiell förutsättning.

Arbetar vidare

Framåt kan rapporten bidra till flera saker, bland annat kan den ligga till grund för vidare forskning om existentiell hälsa. Den kan också användas av kommuner och regioner för att utveckla insatser mot ofrivillig ensamhet, både riktat direkt till individ men även till strukturella lösningar för transport och vård.

– Rapporten lyfter också behovet av att ö-samhällen uppmärksammas tydligare i policy och planering, och på sikt även i mer riktad lagstiftning som tar hänsyn till öars särskilda villkor, till exempel i form av en särskild ö-lag, menar Margareta Bohlin och fortsätter:

– Vi arbetar nu vidare med att söka finansiering för att kunna fortsätta projektet och fördjupa analyserna, men konkurrensen om forskningsmedel är hård.

Rapporten ”Gemenskap, Ensamhet och Existentiell hälsa i svenska ö-samhällen” finns att läsa i sin helhet på SRF:s hemsida.