Invasiva ostron kan nå Österåker

Av Lina Abrahamsson

Det invasiva stillahavsostronet sprider sig i de svenska haven längs västkusten. Tidigare har forskarna trott att en spridning till Östersjön varit omöjligt. På grund av den låga salthalten, men nu har en ny studie visat att ostronet anpassar sig fort.

Från odlingar har stillahavsostronet spridit sig runt om i Europa sedan 1970-talet. År 2006 upptäckte man att ostronen, som också kallas japanska jätteostron, nått Bohuslän och sedan dess har ostronen spridit sig längs Västkusten. Förut trodde forskarna att den låga salthalten skulle göra att ostronen inte skulle kunna ta sig vidare till Östersjön, men en ny studie från Göteborgs universitet visar nu att ostronen anpassar sig snabbt och har möjlighet att klara sig i så låg salthalt som åtta promille. I Östersjön och Stockholms skärgård är salthalten 8 promille medan det vid Bohuslän är runt 23 promille.

– Ostronen har potential att förändra den ekologiska balansen genom att konkurrera med inhemska arter om plats och resurser, särskilt på havsbotten där de kan täcka stora områden. Detta kan förändra livsmiljön för andra arter som är beroende av dessa områden, säger Alexandra Kinnby som är marinbiolog och en av forskarna som gjort studien.

Ostron i Österåker?

Nu är frågan om ostronen kommer att nå Stockholms skärgård och Österåker. Alexandra Kinnby framhåller att stillahavsostronen visat sig vara väldigt anpassningsbara och har samtidigt en hög spridningskapacitet. Därför är det inte omöjligt att de kan nå nya områden i Östersjön. Det finns dock fler faktorer som spelar in, som hur vattenströmmar sprider ostronens larver och hur larverna kommer att trivas i det nya området.

– Idag vet vi heller inte om larverna kommer att kunna driva in mot kusten eller inte när de väl har kommit in i Östersjön. Det krävs mer forskning för att svara på denna fråga, säger Alexandra.

BLANDAT. Det råder blandade känslor kring ostronens spridning – de som gillar att äta ostron kanske blir glada, medan de som vill bada riskerar att skära upp fötterna på de vassa skalen. Foto. Matz Berggren

För- och nackdelar

Det finns flera risker med ostronens spridning, menar Alexandra Kinnby. En stor risk är att de kan konkurrera ut inhemska arter, särskilt de som är beroende av de områden där ostronen etablerar sig. Ostronen kan täcka stora områden av havsbotten och konkurrera om föda och utrymme, vilket kan påverka ekosystem och den biologiska mångfalden.

– En tydlig nackdel för alla som badar är att de är väldigt vassa så man lätt skär sig på dem.

Att ostronen sprider sig medför även vissa positiva effekter. De kan bland annat hjälpa till att förbättra vattenkvaliteten då de filtrerar vattnet och på så vis kan minska mängden mikroalger och förbättra siktdjupet.

– Allt är beroende av balansen i ekosystemet och ostronen kan ha både positiva och negativa effekter beroende på andra arter och miljöförhållanden. Det är viktigt att vi förstår hur vi ska hantera spridningen av en ny art men även att vi kan nyttja arten på ett hållbart sätt när den väl har etablerat sig, avslutar Alexandra.