Börje Andersson – Båtbyggaren somsatte Roslags-Kulla på kartan

Börje Andersson i Roslags-Kulla har byggt många båtar under sitt långa yrkesverksamma liv. Över en kopp kaffe berättar han om hur det gick till när han byggde en mobil dansbana och Sveriges enda existerande vedjakt, Sofia Linnea, som var betydligt bredare än verkstadsporten.

Börje Andersson är en skojfrisk, charmig och uppfinningsrik rospigg av det gamla virket. Vad som än hamnat (och fortsättningsvis hamnar) i hans händer bygger han om eller utvecklar funktionen till att passa hans projekt. Fungerar inget av alternativen bygger han nytt.

Sågen har han byggt, likaså bostadshuset och den stora verkstaden där flertalet klassiska segelskutor och hundratals mindre allmoge- och roddbåtar har tillverkats. Under 1970-talet byggde han en serie på fem roslagsskutor och i början av 1980-talet var han ansvarig för bygget av medeltidsskeppet Helga Holm.

Det mest spektakulära bygget är vedskutan Sofia Linnea som var så bred att verkstadsväggarna fick sågas ur vid sjösättning. Börje har även byggt båtar till artisterna Olle Adolphsson och Britt Dammberg. Dessvärre fick han säga nej till Lasse Berghagen som ville ha en piggskuta på 12 meter till sig själv i 50-års- present. Idag bygger Börje vackra pallar, skärbrädor och fågelholkar.

AKTIV. Börje Andersson är en kändis. Han har medverkat på tv, film och det har skrivits böcker om honom. Foto: Agneta Johansson

Nu sitter han vid köksbordet, som han byggt, tillsammans med Marianne Hogda och bläddrar i högen med bilder. Han berättar att han var nummer sex i syskonskaran på åtta barn som växte upp på föräldragården i Horsviken, norr om Björnhuvud. Han gick sju år i Roslags-Kulla skola, därefter fiskade han och drog not i fyra år innan det var dags för militärtjänstgöring inom marinen.

– När jag började skolan var vi sju elever. Det sista året var vi nio. Då var jag ganska trött på skolan, säger Börje och berättar att när han gick i skolan byggde han en cykelbil.

– I femte eller om det var i sjätte klass fick jag bygga en båt för jakt och fiske. Magister Pontén var sträng men hygglig och hjälpsam. Jag fick stor frihet. Plywooden köpte jag själv för 120 kronor. Pengarna hade jag sparat ihop från fisket. Jag fick 2,50 kilot för gädda. Jag hade tur för det fanns ingen plats i slöjdsalen så jag fick hålla till i skolsalen där alla tjejerna satt och sydde. Det var trevligt, säger Börje och skrattar förtjust.

I stället för att gå båtbyggarskolan i Vaxholm började Börje arbeta med att bygga folkbåtar hos Einar Johansson i Norrtälje.

– Första fjorton dagarna fick jag 75 öre i timmen. Efter 14 dagar ökade det till det dubbla. När jag slutade hade jag kommit upp i tre kronor i timmen.

Med en slant på fickan hyrde han ett torp i Wira. Där fortsatte han att bygga roddbåtar i en mindre båtbyggarverkstad, som han byggt själv. På 1970-talet köpte han tomten i Roslags-Kulla där han idag bor och har sin verkstad. Under 37 år hade han egen skog. Där valde han och hans framlidna hustruBirgit, omsorgsfullt ut de bästa träden till båtbyggeriet. Förutom möbler, jaktkoja, lusthus, köksoffa och fiffiga köks- och hallpallar och båtar har Börje byggt en hopfällbar mobil dansbana, som än idag fungerar.

– Det var min sämsta affär någonsin. Den skulle passa platser där det inte fanns någon dansbana. Det låter väl bra? Transporten var enkel, på en båtvagn. I hopfällt läge höll dansbanan även godkänt mått för transport på 2,6 meter. Den hade staket och flagga och var väldigt fin. Tyvärr var det få som nappade på idén, säger Börje och skakar på huvudet.

Även om den idén inte slog väl ut har flera av hans uppfinningar varit mer lyckade. Intresset för dans har också hållit i sig.

– Förr när jag skulle på dans rakade jag mig bara på ena ansiktshalvan, så när jag bjöd upp damerna fick de välja om de vill ha den slätrakade eller skäggiga sidan. Det tyckte de var roligt, säger Börje och skrattar.

Han sätter på cd-spelaren med Harry Brandelius och genast spritter det till i kroppen. Han bjuder upp Marianne och det blir en vals på köksgolvet innan det är dags för påtår. Vi återvänder till samtalet om den 20 meter långa och den sju meter breda Sofia Linnea. Lite senare ska Börje visa sågmärkarna och förstärkningarna i fasaden på verkstadens kortsida.

– Hon var alldeles för bred upptill. Hade vi inte sågat hål i väggen hade vi inte fått ut henne, men det visste vi redan innan. Däremot sluttade marken utanför verkstaden och för att få ut henne rakt, så att inte aktern skrapade i taket, fick vi ta bort lysrören och bygga en ramp. Väl ute på gårdsplan byggde vi på hytten, säger Börje och räknar med att det gick åt över 300 kubikmeter virke under de två åren då bygget pågick.

Den 9 juli 1988 stannades trafiken på 276. Då transporterades Sofia Linnea från Börjes verkstad till Östanå brygga där hon sjösattes. Filmen och historien om Sofia Linnea finns idag på YouTube.

Innan vi skiljs ska Börje ta en titt i sin brevlåda. Han fångar upp en käpp med en handgjord 30-skylt. Den visar han demonstrativt upp när bilarna susar förbi. Han pekar med käppen bort mot Roslags -Kulla skola.

– Där borta gick jag i skolan. Den där stora granen på planen planterade magister Petrén. Den var inte alls stor när jag gick där, säger han bestämt.

– Japp, så var det, säger han och går tillbaka in till Marianne.

SVÄNGOM. Marianne och Börje åker gärna och dansar. Det blir också en och annan vals hemma på köksgolvet. Foto: Agneta Johansson

Agneta Johansson

agge@akersberga.se