Från Ljusterö till glass-SM – med smak av skärgård

Av Loke Johansson

Från Rumänien till Sverige, och sedan från Sollentuna till Ljusterö. Här öppnade hon en glassvagn som snabbt blev en älskad pärla på ön. Nu representerar Nicoleta Zugravu, 39, återigen sitt Ljusterö i glass-SM.

Årets första varma solstrålar väcker liv i Ljusterö torg efter vinterdvalan. Efter några månaders vinteruppehåll slår Nicoleta Zugravu upp luckan till glassvagnen mitt på torget och det dröjer inte länge innan de första stammisarna är där.

– Jag är så pirrig! Det har kliat i mina fingar i flera veckor och nu börjar äntligen den bästa tiden på året, säger hon.

LJUSTERÖBO. Nicoleta jobbade tidigare som konditor i Sollentuna men kärade ner sig i glassmakeri för ungefär fem år sedan och satsade på Ljusterö. Foto: Roffe Andersson

Vill bli glassmästare

För Nicoleta, som har lagt ner otaliga timmar på att finslipa sina recept och smaker, är den här första dagen på säsongen alltid extra speciell. Den 28 mars brakar det loss när 28 företag gör upp om vem som blir Sveriges glassmästare på trädgårdsmässan i Älvsjö.

Men trots att Nicoleta bara drivit glassföretaget i fem år är hon knappast en underdog – 2023 kammade hon bland annat hem ett guld för sin mandarin- och yuzusorbet.

I år är tävlingen indelad i fyra kategorier: pistageglass, svenskt smör, citronsorbet och glassmästarens val, där deltagarna får fria händer att skapa sin egen smak.

– Det måste finnas en wow-faktor. Tusentals idéer kommer på en gång, och man måste gallra fram den bästa. Juryn provar max två skedar, så din glass måste sticka ut, säger Nicoleta.

Från Rumänien till Ljusterö

Det var för drygt 15 år sedan som Nicoleta och sambon Dragos Burlacu kom till Sverige från Rumänien. De bodde först i Sollentuna, där Nicoleta jobbade som konditor, men förorten kändes inte som rätt plats för deras drömmar. När det blev dags att köpa hus var priserna för höga. De vände blicken mot Ljusterö och köpte ett hus i Väsby, nära golfbanan. Det blev bättre än de någonsin kunnat ana.

– Åtta miljoner för en villa? Det kändes helt orimligt. Och tur var väl det! Ljusterö är fantastiskt och vi har aldrig känt oss utanför här, säger Nicoleta.

När de öppnade Gelato&Chill var det som om ön länge hade väntat på en ordentlig glassvagn.

– Det var så roligt att se hur glada folk blev. Grannarna började komma förbi med rabarber och bär som jag kunde experimentera med. Vi kände oss otroligt välkomnade.

GLASSHAK. Lagom till våren och att torget vaknar till liv slår Gelato&Chill upp luckan för säsongen. Foto: Roffe Andersson

Ljusteröglassen

Idag, ungefär fem år senare, har Nicoleta verkligen funnit sin plats på Ljusterö.

Hon är passionerad glassmakare och beskriver sitt intresse som ”nördigt”. En av årets smaker är hallon-glassen, som förutom hallon är inspirerad av en godis från hennes barndom i Rumänien. Hon plockar inspiration överallt, och mycket av inspirationen kommer från öns lokala smaker. Men ibland dyker den upp från helt andra håll:

– Inspirationen till min kokosnöt- och limeglass, kommer från 70-talslåten ”Coconut” av Harry Nilsson, säger Nicoleta och bryter ut i refrängen: ”She put the lime in the coconut, she drank ’em bot’ up!”

Och om du skulle skapa en ”Ljusteröglass”, en glass baserad på öns smaker?

– Enkelt! En svartvinbärsglass med vit chokladsås och rostade hasselnötter, säger Nicoleta och förklarar:

– Man får skogens smak från vinbären, man får den här varma, söta och välkomnande smaken från den vita chokladsåsen, och så får man den här annorlunda, lite exotiska smaken från hasselnötterna som symboliserar alla underbara turister vi får på sommaren.

Glassigt jobb?

Nu när glassvagnen har öppnat för säsongen ser hon fram emot att forsätta leva ut glassdrömmen på Ljusterö.

– Vi vill inte in till stan, säger Nicoleta. På sommaren kommer det många turister, och då är det ofta kö utanför. Det är tack vare de lojala öborna, men framför allt sommarbesökarna, som vi kan hålla öppet här på ön och få det att gå runt.

Hon hoppas på att kuna driva vagnen i många år framöver.

– Det bästa är att man kan göra så himla mycket med glass. Det finns knappt några begränsningar.

Och har du provat att göra något helknäppt?

– Jag hade en blåmögelglass ett tag, det var en riktig vattendelare, avslutar Nicoleta.

– Människorna.