13 år i Sverige – nu ska Åkersbergafamiljen utvisas

Av Jesper Almèn

En solig junidag stoppades Sadia och hennes tre tonårssöner på väg till Vaxholm. Polisen meddelade att det fanns ett aktivt utvisningsbeslut, och Sadia fördes omedelbart till förvaret i Märsta.
Sedan dess sitter Sadia inlåst på Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på utvisning. Sönerna kan endast träffa henne korta stunder på särskilda besökstider.

De äldsta sönerna Adan och Falak går på gymnasiet i Täby respektive Österåker och den yngste sonen Arsh, som är gravt autistisk, går särskoleklass på Solskiftesskolan i Åkersberga. Kvällstid tar Adan och Falak själva hand om Arsh, som behöver hjälp med det mesta.

Om familjen utvisas riskerar de inte bara förföljelse på grund av sin tro, utan Arsh kommer också att förlora den vård och det stöd som han är beroende av.

Väntar på nya pass

Eftersom alla fyra saknar resehandlingar kan de för tillfället inte utvisas, men så fort Pakistans ambassad utfärdat nya pass skickas familjen ut, och det kan ske inom kort. Sadia har nu hållits i förvar i fyra månader, enligt Migrationsverket för att det finns en risk att hon kommer att gå under jorden om hon släpps och att hon tidigare olagligt hållit sig gömd för att slippa utvisning. Det stämmer dock inte alls, enligt Sadia.

– Jag har arbetat, utbildat mig, köpt lägenhet, tagit körkort, betalat skatt och funnits här helt öppet. Jag har hela tiden varit i kontakt med Migrationsverket och samarbetat under hela asylprocessen. Ingen del av tiden har jag varit här olagligt. Jag kan heller inte rymma, jag har ju en funktionshindrad son att ta hand om, säger Sadia via telefon från förvaret i Märsta.

Försköts av sin släkt

Den här historien börjar för drygt 20 år sedan i Pakistan där den då artonåriga Sadia träffade den två år äldre Umar. De gifte sig 2005, men då Umar var kristen och Sadia muslim, och sådana äktenskap enligt Islam ses som ett brott, försköts Sadia av sin släkt och familjen tvingades gömma sig. Efter några år hade de tre söner, varav den yngste, Arsh, har epilepsi, autism och grav psykisk utvecklingsstörning.

År 2010 reste Umar till Sverige där han fick arbetstillstånd. Året därpå kom Sadia och sönerna efter och fick tillfälliga uppehållstillstånd på anknytning men strax efter det lämnade Umar plötsligt både familjen och landet. Sadia var nu tvungen att söka asyl. Hon angav det faktum att maken var kristen och hon muslim som skäl till att inte kunna återvända till Pakistan men Migrationsdomstolen avslog asylbegäran och beslutade om utvisning.

Därefter har det varit ett antal turer genom åren med överklaganden och avslag. Under åren har Sadia lärt sig flytande svenska, utbildat sig och arbetar som undersköterska i Österåker. Pojkarna har gått alla sina skolår här. De har inga minnen av Pakistan och ingen av dem kan mer än några ord på hemspråket Urdu. Enligt hans assistenter på Solskiftesskolan behöver Arsh stöd av en vuxen hela skoldagen och är beroende av rutiner för att vara lugn och kunna utvecklas.

– Arsh är väldigt orolig nu sedan mamma hamnade i förvar, han är mer utåtagerande, skadar sig själv ibland och får fler epilepsianfall, säger brodern Falak.

Återförenades

Enligt Utrikesdepartementet är personer med funktionsnedsättning i Pakistan utsatta och tvingas ofta leva undangömda med små möjligheter att integreras i samhället. Barn med funktionsnedsättning tas oftast om hand av sina föräldrar och har sällan tillgång till skolgång och hälsovård.

BEVIS. I pakistanska passen som tillhört Sadias make Umar och hans far står det att de är kristna. Sadia har muslimskt ursprung och riskerar sitt liv om hon återvänder då giftemålet ses som ett brott. Foto: Privat

– I Pakistan ses barn med diagnoser som Arsh som Guds straff. Mamma kommer att behöva vara hemma hela dagarna med honom och hur ska vi då försörja oss, frågar sig äldste brodern Adan.

Sedan några år är Sadia återförenad med sin make Umar. Han bor i lägenheten i Åkersberga, men eftersom han är pressad ekonomiskt att ensam försörja familjen nu när Sadia sitter i förvar, arbetar han extra vilket gör att det blir väldigt långa arbetsdagar, så pojkarna är mestadels själva.

En stödgrupp har bildats som försöker hjälpa familjen, bland annat med att ifrågasätta Migrationsverkets ursprungliga beslut, som gruppen menar är felaktigt då hänsyn inte tagits till att Umar är kristen. Gruppen har anmält ärendet till JO och åberopar bland annat Barnkonventionen och även det faktum att familjen nu vistats så länge i landet att de borde ha rätt att stanna med hänvisning till anpassning.

– Migrationsverket påstår att huvuddelen av vistelsen är illegal och därmed ej tillgodoräkningsbar, dock utan att definiera vad som räknas som illegalt. Dessutom glömmer man att det i lagstiftningen står att barnen inte kan göras ansvariga för om föräldrarna vistas här illegalt, säger Arthur Graham, som ingår i stödgruppen.