Dykningar färdiga – ingen fornlämning vid Näs udde

Av Lina Abrahamsson

Dykningarna vid Näs udde har avslutats och fynden bekräftar misstanken om att platsen använts som dumpområde snarare än som en förlisningsplats. Samtidigt väcks historien om ”Gulddraget” till liv – skatten som sägs ha lämnats av Sveriges siste katolske ärkebiskop och som ännu kan vila gömd i dyn.

Det var efter att Roslagsvatten flaggat för att de vill dra ledningar i Tunaviken som Länsstyrelsen meddelade att en marinarkeologisk utredning först måste genomföras på platsen då det fanns en möjlig fornlämning i området. Nu är dykningarna vid området utanför Näs udde avslutade.

Mikael Fredholm, intendent på Arkeologienheten vid Statens maritima och transporthistoriska museer, har varit ansvarig och genomfört den marinarkeologiska utredningen på uppdrag av Länsstyrelsen. Han berättar att de vid dykningarna, som genomfördes under vecka 17, kunde konstatera att en tidigare skiss från 1994 stämmer relativt väl med dagens fynd: på botten finns timmer, skräp, porslin och delar från stenkistor.

Utredningen visar att det på platsen finns rester av två små träekor, båda yngre än hundra år. Fredholm bedömer att fynden inte kommer från vrak utan från en dumpplats. Inga fornlämningar har påträffats, och hela viken är dessutom full av mindre vrak. Vidare kommer Fredholm att skriva ett PM till Länsstyrelsen, som i sin tur sannolikt kommer rekommendera Roslagsvatten att lägga de planerade ledningarna utanför det nu avgränsade området.

Första dyket 1994

Det marina intresset för platsen har dock äldre rötter. Redan 1994 dök Stefan Hogeborn i området då han arbetade på Österåkers dykskola.

– En dag fick vi besök av ett gäng äldre personer från hembygdsföreningen. Först var de lite avvaktande och ville inte riktigt säga vad de ville ha hjälp med, men sedan kom det fram att de hade forskat och hittat en bra position för var det så kallade ”Gulddraget” kunde vara lokaliserat, minns Stefan.

DYKARE. Stefan Hogeborn har tidigare bott i Österåker och 1994 var han den som lokaliserade Gulddraget. Foto: Thomas Häggqvist

Tillsammans med sin kollega Janne sökte Stefan Hogeborn efter Gulddraget – en plats där det sägs att en skatt ska finnas på botten. Skatten ska enligt sägnen ha lämnats av den siste katolske ärkebiskopen Johannes Magnus på 1500-talet.

Vid dykningarna följde de ett systematiskt mönster och hittade till slut en plats där ovanliga träskivor låg utspridda ovanpå lerbotten. Statens marinarkeologer tolkade fynden som typiska för 1500-talet: skivor av träd som användes som engångstallrikar. Befäl och likande av högre rang hade förmodligen finare föremål av porslin, vilka sannolikt ligger djupare begravda i dyn då de är tyngre än trä.

Hoppet om en skatt lever

När den troliga platsen lokaliserats utfärdade Länsstyrelsen ett dykförbud för att skydda området från plundring. Stefan Hogeborn berättar att han sedan dess inte fått tala om fyndet, i enlighet med hembygdsföreningens önskemål. Platsen har hållits hemlig, och någon arkeologisk utgrävning har ännu inte genomförts. För att verkligen få klarhet i om en skatt från Johannes Magnus verkligen vilar där, skulle en omfattande muddring och metallundersökning krävas.

– Om det inte hade varit ett dykförbud hade jag varit där och letat för länge sedan. Ska man hitta eventuellt guld eller silver krävs att man gör en ordentlig sökning av leran på botten, menar Stefan.