”Det var tortyr – inte kärlek”

Av Lina Abrahamsson

Angelika levde i åtta år med en våldsam man. Hon lämnade honom flera gånger – men drogs alltid tillbaka. Idag berättar hon sin egen historia och varför hon vill att andra kvinnor ska våga tala om sina erfarenheter.

– Det kommer sluta med att han dödar dig.

Det sa en polis till Angelika, som egentligen heter något annat, efter en av de många gånger hennes man hade misshandlat henne.

Allt började 2017 då Angelika och Tobias (fingerat namn) började träffas. Han var charmig, omtänksam och allt verkade rätt. Angelika blev snabbt förälskad och efter ett drygt halvår hade de både förlovat sig och köpt hus. När de flyttade ihop började Tobias dricka mycket och personligheten förändrades. Han blev elak och försökte kontrollera Angelika.

– Han mådde inte bra just då, det skulle bli bättre, försökte jag intala mig själv. Men det blev bara värre.

Misshandel och manipulation

Tobias missbrukade regelbundet alkohol, tabletter och till slut även kokain. Han växlade mellan att vara kärleksfull och våldsam. Han hotade med självmord, slog sönder saker och kontrollerade Angelikas liv.

– Han var som knark för mig. Jag fick abstinens när jag inte var med honom, trots våldet, säger hon.

Tobias beteenden drabbade även Angelikas familj. Vid ett tillfälle dömdes Tobias till skyddstillsyn efter att ha hotat både Angelika och hennes son. Men rädslan gjorde att Angelika snart tog honom tillbaka.

En kväll väntade Tobias i mörkret hemma i deras gemensamma hus. Han anföll henne bakifrån.

– Han var alldeles svart i ögonen då han satte sig med sina 140 kilo över mitt bröst och höll för mun och näsa. Jag tänkte att jag inte skulle överleva, berättar Angelika.

Hon lyckades fly till grannarna, som ringde polis. Ändå friades han i rätten – Angelika hade skyddat honom.

Bröllopsresan en mardröm

Trots barnens vädjan gifte de sig. På bröllopsresan misshandlades Angelika så svårt att hon inte kunde lämna hotellrummet. Hemma fortsatte den psykiska och fysiska terrorn: sönderklippta kläder, hårdragningar, tallrikar som kastades. Hon isolerades från vänner och kontrollerades på sociala medier.

– Jag förstår i dag att det var tortyr – inte kärlek, säger Angelika.

År 2021 köpte de en gård tillsammans. Där kulminerade våldet. Angelika orkade inte längre och svalde ett femtiotal tabletter ihop med alkohol. Tack vare ett sms till en vän räddades hennes liv.

Efter en tid på IVA och månader i skyddat boende fortsatte hoten: han skulle döda deras gemensamma katter, sprida nakenbilder. Hon vågade inte annat än att gå tillbaka.

Det slutgiltiga uppbrottet

Först i år bröt Angelika slutgiltigt. Hon hamnade åter på sjukhus efter ännu ett självmordsförsök. Hon har fått veta att hon har komplex PTSD, depression och ångest.

– Idag mår jag bättre, jag blir starkare varje dag. Jag tycker att han är en sådan liten man, säger Angelika och måttar upp en centimeterstor glipa mellan tummen och pekfingret.

Hon fortsätter:

– Han hade inga vänner eller kontakt med sina barn. Han ville komma åt mig och mina bra egenskaper, han behövde dem.

Stödet från kvinnojouren har varit avgörande.

– De dömde mig aldrig, även när jag gick tillbaka. Det gav mig kraft att till slut lämna på riktigt.

Blickar framåt

Idag försöker Angelika bygga upp sitt liv. Hon går i samtal hos kvinnojouren tillsammans med sina söner, planerar att börja jobba igen och drömmer om att skriva en bok.

– Det är inte mitt fel. Det tog lång tid att förstå. Jag hade gärna varit offentlig men man vet aldrig vad han kan göra. Det finns en styrka i att kvinnor som blivit utsatta berättar sina historier. Annars blir det ofta att det är vi som får flytta och bara tystas.