”Jag har alltid skapat med händerna”

Har du ett silverföremål stämplat med ”MUNK”? Då håller du kanske i ett verk av Lars Munkhammar – silversmeden som i flera decennier drev egen smedja i Stockholm och vars arbeten finns både på Nationalmuseum och i Katarina kyrka.

I dag är Lars 91 år. Trots sjukdom och cancerbehandlingar möter han mig med raska steg i porten. Han har just varit och veckohandlat.

– Det där vill jag gärna klara själv, säger han med ett leende.

SMYCKE. Om du har något föremål i silver med denna silverstämpel är det tillverkat av MUNK, Lars Munkhammar, i Stockholm, 925 =finhalt 92,5 silver och P10= 1989. Foto: Agneta Johansson

I vardagsrummet står ett slitet verkstadsbord från den gamla smedjan. Där ligger fortfarande verktyg, skisser och några av Lars tidigare arbeten. Han visar upp ett av sina favoritsmycken – en liten silverfigur med titeln Kram.

– Jag gjorde den till en kompis som älskade varmkorv, säger han och skrattar medan han visar upp ännu en egenhändigt gjord korv i silver – med bröd i trä.

Från flygbas till silververkstad

Lars växte upp i Traneberg tillsammans med sin bror. Hans pappa var kamrer, mamman restaurerade filmer på Paramount. Skolan var inte hans starka sida – förutom teckningen. Efter militärtjänsten i Barkarby sökte han lärlingsplats hos det anrika Ateljé Borgila på Östermalm.

– Det var det mest ansedda silversmedsföretaget i landet. Jag hade tur som kom in.

Gesällbreven från 1950- och 60-talet hänger fortfarande på väggen i hans lägenhet, omgivna av Lars kolteckningar och textilverk av moster Gulli Lindström-Gillqvist.

Till Åkersberga – för livet

På 1960-talet flyttade Lars med fru och två söner till Åkersberga. Ett stort hus i Smedby lockade – då för 180 000 kronor. Efter en period i Stockholm återvände han senare både privat och professionellt. Den lilla stugan vid hembygdsmuseet blev ny hemvist för hans smedja.

Lars skapade pokaler, skålar och tändsticksaskssigill – men också priset till Stockholm Open och Fotbollsförbundets guldboll, tillsammans med Bengt Liljedahl.

Mest stolt är han över uppdraget efter branden i Katarina kyrka 1990.

– Jag och Thorbjörn Groth fick göra en ny skål till dopfunten. Det var ett stort jobb, vi fick importera silvret från Tyskland, minns han.

Nu – färg istället för metall

I dag är händerna inte lika starka som förr. I stället tecknar Lars – varje dag. Färgpennor ligger uppradade på bordet.

Men han har fler passioner än silver. I en låda visar han gamla bilder på sina motorcyklar.

– Jag har kört FIM-rallyn runtom i Europa och hängt med Hjulingarna MC. Det var en fantastisk tid, säger han med glimten i ögat.

Och det märks. Skaparlusten, humorn och minnena lever kvar – i en liten lägenhet i Åkersberga, där konsten fortfarande får ta plats.

Agnetha Johansson