Lasse fostrar Sveriges snabbaste hundar

Av Loke Johansson

Tillsammans med människans bästa vän har Lars Wicander, 70, vunnit Derbyt i hundkapplöpning flest gånger i Sverige. Han blickar tillbaka på en över 50 år lång karriär, där han tränat upp flera stjärnskott av världens snabbaste hundras – Greyhounden.

I en villa på Norrö bor Lars och Anita Wicander tillsammans med sina fyra Greyhounds. Huset är stort, och på väggarna hänger minnen från en över 50 år lång karriär inom hundkapplöpning. Hyllorna pryds av tävlingspokaler, som är prydligt uppställda bredvid de inramade bilderna på hundarna som en gång vann dem.

I helgen är det dags för Derby på Åkers Kanal Greyhound Park, vilket är den största tävlingen under säsongen. Med sina fyra vinster i Derbyt är Lasse den som har vunnit tävlingen flest gånger i Sverige.

– Senast vann jag med Joe La Bello, säger Lasse och pekar på den sovande hunden på vardagsrumsmattan.

Livslång resa

Helgens Derby är samma tävling som Lasse såg den dagen han föll för sporten. Året var 1966 och på den tiden arrangerades tävlingen på sportfältet i Skarpnäck. 12-årige Lasse var på plats.

– Jag fastnade redan vid första loppet. Jag minns att det Irländska landslaget var på plats, och jag blev jätteimponerad. Jag minns än idag hur vinnarhunden såg ut.

Efter den dagen fastnade Lasse för sporten. Han fortsatte gå på tävlingar, tills han år 1970 fick ett erbjudande som skulle förändra allt.

– Jag spelade tennis på den tiden, och en kvinna från tennisklubben hade sett att jag brukade gå på tävlingarna. Hon berättade att hon hade en valpkull och frågade om jag var intresserad. Det tog en stund innan jag bestämde mig, jag var ganska hundrädd på den tiden, men tyckte det var häftigt att se dem tävla. Det slutade med att jag köpte en tillsammans med brorsan – och det blev startskottet på en livslång resa.

Lasse har tillsammans med frun Anita fostrat generationer av prisbelönta Greyhounds. Karriären har bland annat tagit paret till tävlingar i Irland, men av alla framgångar är det fyra vinster i Derbyt som Lasse är mest stolt över.

– De fyra Derbyvinsterna är absolut störst. Det är en tävling som alla vill vinna någon gång under sin karriär.

– Sen äger jag en hund på Irland som jag vunnit några tävlingar med. Där är hundkapplöpningen större än här, det är storpublik och mycket pengar involverat, därav är det en häftig upplevelse.

Ingen maratonhund

Idag äger Lasse och Anita fyra Greyhounds, med många års erfarenhet av att träna hundarna passar han på att bestrida en fördom.

– Jag tror det finns många fördomar när det kommer till att träna Greyhounds. Vissa tror att hundarna kräver massa konditionsträning, men vi tränar framför allt explosivitet. De är ju inga maratonlöpare, utan tävlar bara över sträckor på 400-500 meter.

Och med fyra Greyhounds är det tacksamt att ha racingbanan så nära, säger Lasse.

– När vi inte tränar nere på kapplöpningsbanan så tränar vi korta sträckor på tomten. På vintern brukar vi låna ridhus där vi låter hundarna springa mellan oss på varsin ände av ridbanan. Annars går vi på helt vanliga promenader, Greyhounds är på många sätt som vilken sällskapshund som helst, de behöver inte fler promenader än andra jämnstora hundar.

Minskat intresse

Till Sverige kom hundkapplöpningen på 1950-talet efter att sporten etablerats i England och sedan spridits till andra delar av världen. Lasse blickar tillbaka på 60 och 70-talet, när hundkapplöpningen växte i Sverige.

– Man tyckte nog att det var lite exotiskt med Greyhounds och hundkapplöpning, så det kom många nyfikna åskådare till tävlingarna.

Intresset kulminerade i början på 00-talet när Svenska Spel gav sig in i branschen och möjliggjorde att man kunde spela på hundarna i vanliga tobaksaffärer. Man började livesända hundkapplöpningar på TV, och i samma veva byggdes kapplöpningsbanan i Åkersberga.

– När Svenska Spel gav sig in i branschen krävdes en större bana än den som fanns i Skarpnäck. Då gick man ut och frågade olika kommuner om tillåtelse att bygga en ny bana, och då nappade Österåkers kommun, banan blev klar år 2000, och det var också då den första första tävlingen gick i Åkersberga, säger Lasse.

Hundkapplöpningens glansdagar tog slut när Svenska Spel valde att lägga ned verksamheten av olika skäl, och sedan dess har intresset aldrig nått samma höjd som kulmen i början på 00-talet.

– Hundkapplöpning är inte lika populärt idag, det har definitivt att göra med att Svenska Spel drog sig ur branschen. Det tråkiga är att färre folk kollar på tävlingarna nu för tiden, för det är en upplevelse oavsett om man satsat pengar eller inte.

Vill locka fler

Förutom att träna sina egna hundar är Lasse tävlingsledare i Stockholms Hundkapplöpningssällskap. För att locka större publik till tävlingarna har man börjat satsa mer på sociala medier.

– Vi har börjat puffa mer för tävlingarna på Facebook och Instagram på senaste, och det har varit lyckat. Vi märker att det har börjat trilla ned mer folk det senaste året. De senaste tävlingarna har det kommit mellan 150-200 åskådare, och vi hoppas ännu fler kommer i framtiden, säger Lasse och fortsätter.

– Vi har också försökt att få dit andra hundverksamheter, vi skulle vilja ha mer agility där. Det känns som att vi lever lite på lånad tid vad det gäller racingbanan. Hela området ska bebyggas nån gång i framtiden. Men vi hoppas att vi får vara kvar ett antal år i alla fall.

Blickar framåt

Nu ser Lasse fram emot höstens tävlingar. I höst kommer ytterliggare tre race arrangeras på Greyhound Park den 5, 19 oktober samt 2 november.

– Det är inte bara kul för oss, utan för hundarna också. När det är tävlingsdag och Anita plockar ut kaffetermosen ur köksskåpet fattar hundarna direkt att det är dags för race. Då börjar de gå runt som äggsjuka hönor här hemma, det är häftigt, avslutar Lasse.