Efter 44 år tar Henry nu farväl av ambulansen

Av Lina Abrahamsson

Under 44 år i ambulansen har Henry Virta sett Åkersberga från en sida få andra gör. Han har ryckt ut till livets början, akuta kriser och människors svåraste stunder. Nu lämnar han yrket som blev både ett andra hem och en andra familj.

– När jag går genom Åkersberga med någon frågar de ibland ”känner du alla i Berga? Det bor 50 000 personer här, ändå känner du alla.” Jag har svårt att minnas namn och ansikte, men säger de adressen jag ryckte ut till kommer jag oftast ihåg.

Det berättar Henry Virta, som fram till ett par veckor sedan var ambulanssjukvårdare i Åkersberga. Han lämnar bakom sig 44 år av aktiv tjänst.

– När jag hade jobbat här i tio år tänkte jag ”vad hände?”, men det är ett kanonjobb, roligt och fantastiska kollegor, säger Henry.

Lumpen ledde till jobbet

I början av 1980-talet jobbade Henry Virta på Domus i Åkersberga.

– Jag visste inget om sjukvård då, men jag skulle in i lumpen och där bli sjukvårdare.

Som praktik åkte Henry med ambulansen i Åkersberga i sex veckor. Efter att han muckat från lumpen återgick han till butiksjobbet.

– En dag ringde brandchefen upp mig och frågade om jag ville börja jobba här, och så blev det, säger Henry.

På tidigt 90-tal började Eva Lundkvist att arbeta med Henry. Det var hon som tipsade tidningen om Henry, som hon menar är unik i branschen.

– Man blir som en familj här – man äter, tränar och sover ihop, säger Eva.

– Ja det blir ju ett andra hem, tillägger Henry.

KOLLEGOR. Eva Lundkvist och Henry Virta har arbetat tillsammans i över 30 år. Hon har mycket gott att säga om sin före detta kollega Henry, som nyligen gick i pension. Foto: Lina Abrahamsson

Många larm

Ambulansen, som utgår från brandstationen i Åkersberga, har tio fast anställda. De rycker ut till hela Österåker och Vaxholm, inklusive Rindö och Ljusterö. Ambulansen är distriktslös, så är de i Danderyd och får ett larm i Bromma så åker de på det.

Som ambulanssjukvårdare bistår man en sjuksköterska under larm. Under sina 44 år har Henry varit med om tusentals utryckningar.

–Det är svårt att komma på ett extra starkt minne, det har varit så mycket – förlossningar , svårt sjuka, psykisk ohälsa och olyckor...

– Det finns ju faktiskt ett par pojkar i kommunen som är döpta efter dig, Henry, säger Eva.

Förändringar under 44 år

Det är mycket som förändrats sedan 80-talet. Då jobbade ambulanspersonalen pass på ett eller ett och ett halvt dygn.

– Ibland var det inga utryckningar men i snitt tre per dygn. Nu har vi i genomsnitt åtta–nio, berättar Eva.

–Ja det har hänt mycket, förr hade vi inte GPS och inga mobiler. Vi fick sitta med stora kartor och leta. Nu kommer adressen direkt upp på en skärm i bilen, säger Henry.

Något som förblivit detsamma är att tiden är det som är det viktiga – att få folk till sjukhuset så fort som möjligt. I dag kan de dock ge mycket bättre vård redan på plats eller under färden.

– Förr vårdade vi med gaspedalen kan man säga.

Livet som pensionär

Fredagen 29 maj arbetade Henry sin sista dag som ambulanssjukvårdare. Nu är han pensionär, något han beskriver som blandade känslor.

– I maj var hela kalendern fullkletad, men i juni var det lugnt. Jag har sju barnbarn så just nu är det många skolavslutningar att gå på, säger Henry.

Han planerar att bygga lite hemma, fiska, åka båt och träna.

– Jag ska också åka till Portugal till en kille som jag körde ambulans ihop med på 80-talet, säger Henry.

När intervjun lider mot sin slut får Eva frågan om hur det var att ha Henry som kollega.

– Det var bäst. Han är omtyckt av alla och är så snäll. Det är omöjligt att inte tycka om honom, säger hon.